Va ju förresten på inskrivningssamtal igår på sjukhuset. Var egentligen inga konstigheter, gjorde ju det där senast i maj och var samma procedur nu. Får hålla tummarna min operation inte blir uppskjuten på grund av platsbrist eller akuta operationer bara! 

Isabell 

/Isabell 

Gruvar mig, sist var det en riktig pers att gå på flyt. Grät nästan varje dag och mådde skit. Nu känner jag mig mer beredd och redo för vad som väntar. Men kommer nog inte va på de bästa humöret. Ska dock testa Allevo den här gången istället för modifast, får se om dom är bättre eller sämre. 

I tisdags var jag hos läkaren! Fick börja med att träffa "min" sköterska på kirurgmottagningen, vi vägde, tog lite blodtryck och pratade. Hon tyckte jag såg pigg ut vilket man tackar för! 

Fick sen gå in i ett annat rum och vänta, nervositet steg och kändes som en väldigt lång väntan. Hinner gå på många tankar, brukar ha oturen att få träffa läkare som inte är speciellt förstående och empatiska. Sedan oron att läkaren tycker jag gjort ett dåligt jobb efter min operation. 

Till slut kom kirurgen in och till min förvåning var han otroligt trevlig och lyhörd. Han berättade att när man som jag haft ett väldigt högt BMI så är inte sleeven alltid tillräcklig utan viktnedgången stannar av. Vilket de nu ju också gjort för mig. Han sa också att jag gjort ett otroligt bra jobb hittills och inte skulle känna det som något nederlag viktnedgången stannat av. Vi bestämde att jag nu kommer göra steg 2, dock blir det ingen duodenal switch som det tidigare varit tal om utan resultatet kommer vara som en gastric bypass som jag förstod honom på. Det var inte heller någon väntetid för operation så han trodde min skulle äga rum i början på mars. Ska även flyta i två veckor innan för att levern ska minska, har inget viktkrav. 

Efter kirurgen kom sköterskan in igen och gav mig remiss för blodprov och pratade lite om flytet och hur det känns. Hon sa även att det bara var att ringa så skulle hon hjälpa mig med allt hon kunde ifall det var nått.

Gick ut från kirurgmottagningen med en väldig glädje och kände att detta verkligen är rätt för mig. Känner absolut inte det som något nederlag att jag stannat upp, jag är otroligt stolt över mina ca 35KG! Och nu kommer det ju bli mer kilon som försvinner. Känner dock en otrolig rädsla för operationen, trots att jag gjort de här tidigare är det ju ändå en stor grej. För mig är det inget rutiningrepp utan faktiskt en stor operation! När jag gjort den kommer jag känna mig otroligt stolt som genomgått en av mina största rädslor 2 gånger! Jag är spänd på framtiden och vad operation 2 kommer medföra för förändringar!

Isabell 

I fredags ringde en sköterska på kirurgmottagningen och kollade hur allt flyter på. Hon frågade också om jag funderat något på steg 2 som man ville göra. Alltså en till operation. Det är något jag tänkt på men inte lagt mycket tanke vid. Trots att första operationen gick bra har tanken på att gå igenom allt igen känts riktigt jobbig. Sköterskan sa i varje fall att en expert ville träffa mig redan nu på tisdag och prata om steg 2. Snabba ryck för att vara sjukvården men tackade självklart ja. Nu känns tanken om en till operation inte lika skrämmande och har insett jag nog behöver den för att komma ner ännu mer i vikt.

Har suttit och googlat runt lite på bloggar om just duodenal switch men är väldigt få som gjort den och verkar blogga om det. En blogg är ju en väldigt bra källa om hur det fungerar. Det får mig också vilja skriva mer om de här speciellt om det nu blir en till operation. Vi får helt enkelt se hur det går imorgon och vad läkaren säger.

Nu är vi inne i maj och om exakt en vecka blir jag inlagd på avdelning 15 för operation, operationen genomförs den 20 maj och jag är så glad jag äntligen är där! Så som jag väntat, men ändå har det gått fort. Jag kommer att göra min operation i två delar, nu den första operationen är det magsäcken man minskar. På så sätt är det tänkt jag ska gå ner 20-40 kg innan nästa operation görs och man kopplar om tarmarna. Från början ville jag helst göra en operation bara, men nu i efterhand känns de skönt att göra den i två steg. Denna metod heter Duodenal switch.

 

I mars träffade jag kirurgen och fick mitt ja till operationen, dock var det inte den trevligaste kirurgen och var väldigt dömande och anklagande. Uttryckte sig som att "ja det finns ju en anledning att du är tjock". Ordet tjock hatar jag och det gjorde ont att höra, överviktig kan man väl i varje fall säga som kirurg. Men är glad jag fick mitt ja i varje fall.

 

Sedan dess har jag bara gått och väntat på att operationsdatumet ska komma, har känts som en evighet men tillslut kom det! Total glädje men det slog mig samtidigt att nu händer det verkligen. Så det var bara att börja på flytet vilket har vart sjukt jobbigt. Första veckan grät jag bara, förra veckan gick väldigt bra och fort och nu är det bara en vecka på flyt kvar. Det fixar jag, lättare att räkna ner nu.

 

Sedan 18 december då jag var på infomötet har jag minskat 15 kg, varav 5 kg nu under flytet och några fler lär det bli innan själva operationsdagen. Är otroligt stolt över mig själv.

 

Och nu mitt under allt kring operationen ska jag hinna med att flytta också, ska packa största delen nu innan operationen så allt är klart. Kommer ju inte kunna bära något efter operationen så är till att förbereda.

 

Isabell

Nu är jag äntligen färdigutbildad undersköterska!!! Så otroligt skönt, som jag väntat på detta. Så dagen till ära tänkte jag ta och beställa min namnskylt som jag sparat tills jag är helt färdig med utbildningen. Har suttit och googlat runt på sidor där som säljer skyltar, man vill ju ha någon fin och kunna bestämma så den blir lite personlig. Idag hittade jag den perfekta sidan för namnskyltar i alla slag, nämligen www.skyltmax.se. Där finns det alla möjliga skyltar, och inte bara för personer inom vården. Det finns stor variation gällande färg, form, fästen och textstil. Här kommer jag beställa min skylt då jag får den i precis det utförandet jag vill. Ett stort plus är priserna, verkligen bra pris med så många valmöjligheter :)

 

Isabell

Nu har det varit lite dåligt på bloggandet för min del, har varit så mycket att göra. Fått massa jobb senaste tiden sedan skola på det som jag gärna vill bli klar med nu! Helst igår faktiskt.

 

Har i varje fall hunnit vara på gruppträffen som va i slutet av december, vilket gick bra. Det var ännu en vägning, något jag innan tyckt varit otroligt jobbigt. Men när jag väl skulle väga mig där, i ett rum med 3 stycken personer till som alla hörde min vikt så rörde det mig inte ryggen. Kanske kände mig trygg det är sånt dem får se varje dag? Vi var ett gäng som var på mötet och var egentligen inte så mycket nytt som sades där, kanske lite om riskerna med operationen. Men det var inget som fick med tveka ett dugg, nu har jag bestämt mig! Så nu går jag bara och väntar på att bli kallad för att träffa kirurgen, fick i veckan veta att några som var på samma infoträff har börjat bli kallade och skulle få komma nu i början av februari. Blev ivrig och ringde men dom hade inte satt upp mig på nån tid än, men skulle få komma i slutet av februari - början av mars. Ringde strax efter jul och då sa dom i slutet av mars så antar dom jobbar på och hoppas jag får mitt brev snart!:)

 

Känns som man står på stand by lite nu innan operationen och av all väntan. Är så redo nu, har gått igenom allt säkert 10000 gånger i huvudet och försöker ställa om mig psykiskt så gott det går. Men vill göra detta nu, vill börja mitt nya liv!

 

Isabell

Här kommer videon jag lovade lägga in, titta och njut! Väldigt bra video, tänkvärd!

 

 

 

 

Isabell

Det är mycket som snurrar i mitt huvud, är nog inne i en sån period. Mycket som ska klaffa och hinnas med, sedan ska man hinna med sig själv mitt i allt också. Mycket kretsar kring operationen, vilket i och för sig inte är så konstigt. Det är ju ändå ett beslut son kommer att förändra mitt liv. Jag tänker och peppar i för mötet nästa onsdag, jag peppar även för mitt framtida jag. Jag peppar och söker vilka smaker på modifast jag kan tänkas gilla och stå ut att äta i 4 veckors tid. Sedan hamnar tankarna till alla andra människor som är som jag. Som har eller ska gå igenom samma sak som jag. Så otroligt starka dem är, jag med för den delen. Jag är stark, jag fixar det här!!! 

 

När tankarna inte är åt gastric bypass hållet så är det mycket kring skola, jobb och jul såklart. Verkar som jag är färdig uska i januari- februari, håller koll på jobb nu vill jag faktiskt jobba och inte plugga mer!! Tack och lov får jag hoppa in och jobba lite extra på boendestöd. Det är mycket värt. Ska gästspela där imorgon och på fredag plus 5 olika pass kring jul och nyår. Alltid välkommet!

 

Appropå gastric bypass ska jag slänga in ett klipp från en kille som senare idag faktiskt ska operera sig. Han berättar kring sin övervikt och en del av redan hittills. Kände igen mig i mycket och tycker många ska se videon , tjock eller smal och ta sig en funderare. Det är lätt att tro saker om överviktiga personer, men man har ju faktiskt ingen som helst bakkgrund!

 

Isabell

 

 

 

 

 

Nu går det framåt i de jag skulle trodde skulle vara en väldigt långsam process, har fått datumet för gruppinformationen kring operationen! Var osäker om min remiss hade kommit in, sjukvården är ju inte den bästa och det händer lätt att saker faller mellan stolar. Så ringde på torsdagen för att höra om remissen ens hade kommit in till kirurgen, vilket den hade. Så passade på att fråga sjuksköterskan lite kring hur lång tid det kan tänkas ta innan jag får komma dit och sedan mellan varje träff jag måste gå på. Då sa hon att jag nog skulle få komma på gruppinformationen i slutet av januari - början av februari. Efter detta skulle det ta ca 2 månader innan jag fick träffa kirurgen och få en beslut, därefter ytterligare 2 månader ungefär till operationen. Kändes skönt att i varje fall ha någon liten hum om tidsramen kring allt och jag slapp gå och kolla efter ett brev från landstinget som jag gjort senaste veckorna. Men Måndagen efter detta fick jag brevet jag gått och kollat efter, alltså min tid redan den 18 december! Lycka!

 

Går och tänker väldigt mycket kring det här med operationen och söker mycket på nätet, speciellt bloggar som är väldigt roliga att läsa. Tror det är bra och jag kan förbereda mig mentalt för vad som ska komma och vilka omställningar jag kommer behöva göra. Men jag känner mig bara peppad, känns otroligt skönt och är redo att börja mitt nya liv. Mitt nya liv där jag kommer att orka mer, ha energi, slippa gå och känna folks blickar på grund av hur jag ser ut och slippa skämmas. Kommer på nått sätt kännas skönt att sitta en grupp där alla är jämlika på något sätt. Det kommer bli så bra det här!

 

Isabell

 

 

 

 

 

Förra veckan var jag hos läkaren på vårdcentralen, Äntligen! Samma dag jag skulle dit slog det mig att jag faktiskt skulle dit. Hade inte tänkt så mycket på det och inte varit ett dugg nervös men samma dag kom det över mig. Stressade dit med andan i halsen för att inte komma för sent. Det var något jag inte hade behövt, skulle vara där 13,15 runt 13,40 fick jag först komma in. Besöket i sig gick bra, det var inte ens någon diskussion om jag skulle passa in i de kriterier som krävs för att få en operation. Men hon var ändå tvungen att berätta vad vårdcentralen hade att erbjuda, men står fast vid mitt beslut om operation. Hon frågade också hur jag försökt gått ner, hur länge jag haft problem med vikten, lite om mitt mående allmänt. Kändes skönt att det gick bra, brukar alltid ha förmågan att få läkare som inte är speciellt bra. Fick väga och mäta mig innan jag gick där ifrån, funderade länge på om jag skulle kolla på siffrorna på vågen eller inte. Men bestämde mig att göra det i varje fall, det är något jag måste bearbeta själv och smälta och som jag hoppas många förstår inte är något jag vill berätta om än. Det kommer komma men är inte redo för det än bara.

 

Isabell

Imorgon ska jag till läkaren som förhoppningsvis skickar en remiss om operation för Mig. Skulle egentligen varit där för två veckor sedan men dagen innan så ringde dom och ändrade datum. Kändes väldigt surt när man gått och laddat för att komma dit sen blev de inte så. Tack och lov fick jag en ny tid som bara var två veckor senare så då kändes de lugnt. Hade inte velat gå och vänta i över en månad till. Så håll alla tummar det går bra imorgon, det kan behövas :). 

 

/Isabell

Jag har sedan jag varit väldigt liten varit överviktig och som alla som känner mig vet är jag det fortfarande. Det har aldrig varit något direkt problem, visst har det varit jobbigt speciellt när de gällde idrotten i skolan att inte va lika sportiga och smidiga som alla andra. Det är något jag verkligen kämpat med och sen att inte se ut som alla andra är jobbigt som för vilken person i puberteten som helst. Jag är dock lyckligt lottad och har inte under min uppväxt blivit mobbad för min vikt, bara någon enstaka kommentar som barn alltid lägger. Vikten har självklart bidragit till att jag kännt mig osäker och obekväm men under senaste åren har jag ändå känt mig lugn i mig själv på något sätt. Det är först nu i vuxen ålder folk har börjat klampa på om min vikt och varit väldigt okänsliga gällande den. Det har gjort väldigt ont och jag har funderat på vad det beror på. Har jag blivit extremt fet bara nu senaste tiden eller är folk bara sådär okänsliga och inte tänker sig för? Jag har även blivit ifrågasatt gällande mitt yrkesval på grund av min vikt, att jag inte skulle orka med det. Visst är det nog bara av omtanke men gör ont när personer jag inte direkt känner ifrågasätter det. Jag är väl medveten om min kropp, tro det eller ej. Jag vet också vad jag klarar av och orkar med eller inte. Så pass medveten är jag, det är ingen överraskning hur jag ser ut trots att många inte verkar förstå jag vet om min övervikt. Jag har trots allt levt med och i min kropp i 22 år och jag sticker inte under stolen med att jag är överviktig, för det är jag. Jag är ingen person som trycker i mig godis hela tiden och äter extremt stora portioner med mat, cola är min last och även den är jag medveten om. Jag har kämpat och försökt gå ner men det funkar liksom inte. Så nu har jag fattat beslutet att göra en gastric bypass, något jag funderat till och från under en längre tid. Och nej det beror inte på de kommentarer jag fått utan för min egen skull, min hälsa och mitt mående. Först har jag varit emot det och känt att näe det är inte min grej jag testar med något annat. Men nu har jag funderat länge och psyket har fått landa i det så nu är beslutet fattat och bollen i rullning. Den 17 Oktober ska jag till läkaren som förhoppningsvis skickar en remiss om operation. Det kommer va jobbigt det är jag inställd på och är också därför jag väljer att skriva och berätta det i bloggen. Jag måste få kunna vetilera av mig på olika sätt, och här är ett av dem. Nu är det bara att gå och vänta i en månad tills läkaren så får vi se hur resan fortsätter! :)

 

Isabell