Nu har det varit lite dåligt på bloggandet för min del, har varit så mycket att göra. Fått massa jobb senaste tiden sedan skola på det som jag gärna vill bli klar med nu! Helst igår faktiskt.

 

Har i varje fall hunnit vara på gruppträffen som va i slutet av december, vilket gick bra. Det var ännu en vägning, något jag innan tyckt varit otroligt jobbigt. Men när jag väl skulle väga mig där, i ett rum med 3 stycken personer till som alla hörde min vikt så rörde det mig inte ryggen. Kanske kände mig trygg det är sånt dem får se varje dag? Vi var ett gäng som var på mötet och var egentligen inte så mycket nytt som sades där, kanske lite om riskerna med operationen. Men det var inget som fick med tveka ett dugg, nu har jag bestämt mig! Så nu går jag bara och väntar på att bli kallad för att träffa kirurgen, fick i veckan veta att några som var på samma infoträff har börjat bli kallade och skulle få komma nu i början av februari. Blev ivrig och ringde men dom hade inte satt upp mig på nån tid än, men skulle få komma i slutet av februari - början av mars. Ringde strax efter jul och då sa dom i slutet av mars så antar dom jobbar på och hoppas jag får mitt brev snart!:)

 

Känns som man står på stand by lite nu innan operationen och av all väntan. Är så redo nu, har gått igenom allt säkert 10000 gånger i huvudet och försöker ställa om mig psykiskt så gott det går. Men vill göra detta nu, vill börja mitt nya liv!

 

Isabell

Nu går det framåt i de jag skulle trodde skulle vara en väldigt långsam process, har fått datumet för gruppinformationen kring operationen! Var osäker om min remiss hade kommit in, sjukvården är ju inte den bästa och det händer lätt att saker faller mellan stolar. Så ringde på torsdagen för att höra om remissen ens hade kommit in till kirurgen, vilket den hade. Så passade på att fråga sjuksköterskan lite kring hur lång tid det kan tänkas ta innan jag får komma dit och sedan mellan varje träff jag måste gå på. Då sa hon att jag nog skulle få komma på gruppinformationen i slutet av januari - början av februari. Efter detta skulle det ta ca 2 månader innan jag fick träffa kirurgen och få en beslut, därefter ytterligare 2 månader ungefär till operationen. Kändes skönt att i varje fall ha någon liten hum om tidsramen kring allt och jag slapp gå och kolla efter ett brev från landstinget som jag gjort senaste veckorna. Men Måndagen efter detta fick jag brevet jag gått och kollat efter, alltså min tid redan den 18 december! Lycka!

 

Går och tänker väldigt mycket kring det här med operationen och söker mycket på nätet, speciellt bloggar som är väldigt roliga att läsa. Tror det är bra och jag kan förbereda mig mentalt för vad som ska komma och vilka omställningar jag kommer behöva göra. Men jag känner mig bara peppad, känns otroligt skönt och är redo att börja mitt nya liv. Mitt nya liv där jag kommer att orka mer, ha energi, slippa gå och känna folks blickar på grund av hur jag ser ut och slippa skämmas. Kommer på nått sätt kännas skönt att sitta en grupp där alla är jämlika på något sätt. Det kommer bli så bra det här!

 

Isabell

 

 

 

 

 

Förra veckan var jag hos läkaren på vårdcentralen, Äntligen! Samma dag jag skulle dit slog det mig att jag faktiskt skulle dit. Hade inte tänkt så mycket på det och inte varit ett dugg nervös men samma dag kom det över mig. Stressade dit med andan i halsen för att inte komma för sent. Det var något jag inte hade behövt, skulle vara där 13,15 runt 13,40 fick jag först komma in. Besöket i sig gick bra, det var inte ens någon diskussion om jag skulle passa in i de kriterier som krävs för att få en operation. Men hon var ändå tvungen att berätta vad vårdcentralen hade att erbjuda, men står fast vid mitt beslut om operation. Hon frågade också hur jag försökt gått ner, hur länge jag haft problem med vikten, lite om mitt mående allmänt. Kändes skönt att det gick bra, brukar alltid ha förmågan att få läkare som inte är speciellt bra. Fick väga och mäta mig innan jag gick där ifrån, funderade länge på om jag skulle kolla på siffrorna på vågen eller inte. Men bestämde mig att göra det i varje fall, det är något jag måste bearbeta själv och smälta och som jag hoppas många förstår inte är något jag vill berätta om än. Det kommer komma men är inte redo för det än bara.

 

Isabell

Imorgon ska jag till läkaren som förhoppningsvis skickar en remiss om operation för Mig. Skulle egentligen varit där för två veckor sedan men dagen innan så ringde dom och ändrade datum. Kändes väldigt surt när man gått och laddat för att komma dit sen blev de inte så. Tack och lov fick jag en ny tid som bara var två veckor senare så då kändes de lugnt. Hade inte velat gå och vänta i över en månad till. Så håll alla tummar det går bra imorgon, det kan behövas :). 

 

/Isabell

Jag har sedan jag varit väldigt liten varit överviktig och som alla som känner mig vet är jag det fortfarande. Det har aldrig varit något direkt problem, visst har det varit jobbigt speciellt när de gällde idrotten i skolan att inte va lika sportiga och smidiga som alla andra. Det är något jag verkligen kämpat med och sen att inte se ut som alla andra är jobbigt som för vilken person i puberteten som helst. Jag är dock lyckligt lottad och har inte under min uppväxt blivit mobbad för min vikt, bara någon enstaka kommentar som barn alltid lägger. Vikten har självklart bidragit till att jag kännt mig osäker och obekväm men under senaste åren har jag ändå känt mig lugn i mig själv på något sätt. Det är först nu i vuxen ålder folk har börjat klampa på om min vikt och varit väldigt okänsliga gällande den. Det har gjort väldigt ont och jag har funderat på vad det beror på. Har jag blivit extremt fet bara nu senaste tiden eller är folk bara sådär okänsliga och inte tänker sig för? Jag har även blivit ifrågasatt gällande mitt yrkesval på grund av min vikt, att jag inte skulle orka med det. Visst är det nog bara av omtanke men gör ont när personer jag inte direkt känner ifrågasätter det. Jag är väl medveten om min kropp, tro det eller ej. Jag vet också vad jag klarar av och orkar med eller inte. Så pass medveten är jag, det är ingen överraskning hur jag ser ut trots att många inte verkar förstå jag vet om min övervikt. Jag har trots allt levt med och i min kropp i 22 år och jag sticker inte under stolen med att jag är överviktig, för det är jag. Jag är ingen person som trycker i mig godis hela tiden och äter extremt stora portioner med mat, cola är min last och även den är jag medveten om. Jag har kämpat och försökt gå ner men det funkar liksom inte. Så nu har jag fattat beslutet att göra en gastric bypass, något jag funderat till och från under en längre tid. Och nej det beror inte på de kommentarer jag fått utan för min egen skull, min hälsa och mitt mående. Först har jag varit emot det och känt att näe det är inte min grej jag testar med något annat. Men nu har jag funderat länge och psyket har fått landa i det så nu är beslutet fattat och bollen i rullning. Den 17 Oktober ska jag till läkaren som förhoppningsvis skickar en remiss om operation. Det kommer va jobbigt det är jag inställd på och är också därför jag väljer att skriva och berätta det i bloggen. Jag måste få kunna vetilera av mig på olika sätt, och här är ett av dem. Nu är det bara att gå och vänta i en månad tills läkaren så får vi se hur resan fortsätter! :)

 

Isabell