Känslorna har ju verkligen vart upp och ner den senaste tiden, verkligen som en berg och dalbana. Först nu känns det som känslorna börjar räta upp sig och bli någolunda stabila. Måste ge ett stort tack till den bästaste bästisen i hela världen, Camilla. Vet inte hur jag ska kunna tacka dig för allt du gjort dom senaste veckorna. Ditt stöd, din hjälp och att jag varit välkommen att få sova hos dig i nästan en vecka är mycket värt. Hoppas du inser hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag älskar dig. Vi är ju som systrar! Ibland kan det vara svårt att uttrycka sig i ord så jag gör det i text idag. Vet du inte heller har de så lätt och vill du ska veta jag alltid kommer finnas för dig! Snart ska vi ju också bo tillsammans, det kommer ju bli bästare än bäst, jag längtar! Kom ihåg du är den bästa kompisen man kan ha och vill aldrig förlora dig!

Izabell