Förra veckan var jag hos läkaren på vårdcentralen, Äntligen! Samma dag jag skulle dit slog det mig att jag faktiskt skulle dit. Hade inte tänkt så mycket på det och inte varit ett dugg nervös men samma dag kom det över mig. Stressade dit med andan i halsen för att inte komma för sent. Det var något jag inte hade behövt, skulle vara där 13,15 runt 13,40 fick jag först komma in. Besöket i sig gick bra, det var inte ens någon diskussion om jag skulle passa in i de kriterier som krävs för att få en operation. Men hon var ändå tvungen att berätta vad vårdcentralen hade att erbjuda, men står fast vid mitt beslut om operation. Hon frågade också hur jag försökt gått ner, hur länge jag haft problem med vikten, lite om mitt mående allmänt. Kändes skönt att det gick bra, brukar alltid ha förmågan att få läkare som inte är speciellt bra. Fick väga och mäta mig innan jag gick där ifrån, funderade länge på om jag skulle kolla på siffrorna på vågen eller inte. Men bestämde mig att göra det i varje fall, det är något jag måste bearbeta själv och smälta och som jag hoppas många förstår inte är något jag vill berätta om än. Det kommer komma men är inte redo för det än bara.

 

Isabell