Jag har sedan jag varit väldigt liten varit överviktig och som alla som känner mig vet är jag det fortfarande. Det har aldrig varit något direkt problem, visst har det varit jobbigt speciellt när de gällde idrotten i skolan att inte va lika sportiga och smidiga som alla andra. Det är något jag verkligen kämpat med och sen att inte se ut som alla andra är jobbigt som för vilken person i puberteten som helst. Jag är dock lyckligt lottad och har inte under min uppväxt blivit mobbad för min vikt, bara någon enstaka kommentar som barn alltid lägger. Vikten har självklart bidragit till att jag kännt mig osäker och obekväm men under senaste åren har jag ändå känt mig lugn i mig själv på något sätt. Det är först nu i vuxen ålder folk har börjat klampa på om min vikt och varit väldigt okänsliga gällande den. Det har gjort väldigt ont och jag har funderat på vad det beror på. Har jag blivit extremt fet bara nu senaste tiden eller är folk bara sådär okänsliga och inte tänker sig för? Jag har även blivit ifrågasatt gällande mitt yrkesval på grund av min vikt, att jag inte skulle orka med det. Visst är det nog bara av omtanke men gör ont när personer jag inte direkt känner ifrågasätter det. Jag är väl medveten om min kropp, tro det eller ej. Jag vet också vad jag klarar av och orkar med eller inte. Så pass medveten är jag, det är ingen överraskning hur jag ser ut trots att många inte verkar förstå jag vet om min övervikt. Jag har trots allt levt med och i min kropp i 22 år och jag sticker inte under stolen med att jag är överviktig, för det är jag. Jag är ingen person som trycker i mig godis hela tiden och äter extremt stora portioner med mat, cola är min last och även den är jag medveten om. Jag har kämpat och försökt gå ner men det funkar liksom inte. Så nu har jag fattat beslutet att göra en gastric bypass, något jag funderat till och från under en längre tid. Och nej det beror inte på de kommentarer jag fått utan för min egen skull, min hälsa och mitt mående. Först har jag varit emot det och känt att näe det är inte min grej jag testar med något annat. Men nu har jag funderat länge och psyket har fått landa i det så nu är beslutet fattat och bollen i rullning. Den 17 Oktober ska jag till läkaren som förhoppningsvis skickar en remiss om operation. Det kommer va jobbigt det är jag inställd på och är också därför jag väljer att skriva och berätta det i bloggen. Jag måste få kunna vetilera av mig på olika sätt, och här är ett av dem. Nu är det bara att gå och vänta i en månad tills läkaren så får vi se hur resan fortsätter! :)

 

Isabell